Min resa som hyrläkare

När jag började som läkare var jag fast besluten att utforska olika platser och möta olika patienter och hälsoproblem. För mig var det en möjlighet att lära mig mer och bli en bättre läkare, helt enkelt – och i längden, en bättre hyrläkare.

En av de största fördelarna med att arbeta på olika platser var möjligheten att lära mig nya färdigheter och tekniker. Jag träffade läkare med olika erfarenheter och bakgrunder som delade sina kunskaper med mig. Dessa kunskaper hjälpte mig att förbättra mina färdigheter som läkare och gjorde mig mer attraktiv på arbetsmarknaden.

Jag upplevde också en ökad mångfald genom att arbeta på olika platser, och fick mer information om hyrläkare och löner. Jag mötte patienter med olika kulturer och hälsoproblem, vilket gav mig en inblick i deras liv och en möjlighet att lära mig mer om olika kulturer och hälsoproblem.

Att arbeta på olika platser gav mig också en högre grad av flexibilitet. Jag kunde anpassa min tid till mina önskemål och behov, vilket gjorde det möjligt för mig att balansera mitt arbete och mitt personliga liv på ett mer effektivt sätt.

Men det fanns också nackdelar med att arbeta på olika platser. En av de största nackdelarna var att det var svårt att bygga långsiktiga relationer med patienter och kollegor. Jag kunde inte alltid återvända till samma plats och träffa samma patienter eller arbeta med samma kollegor. Detta gjorde det svårt att bygga upp en kundkrets och etablera mig på en specifik plats.

En annan nackdel var att det var stressande att anpassa sig till olika arbetsmiljöer, protokoll och rutiner. Detta krävde mycket ansträngning och tid för att vänja sig vid.

Att arbeta på olika platser gav mig också en lägre grad av stabilitet i mitt arbete, vilket jag också fick höra från de som jobbade som hyrsjuksköterska. Jag visste aldrig när och var jag skulle arbeta nästa gång. Detta gjorde det svårt att planera mitt arbete och mitt personliga liv på ett effektivt sätt.

Sammanfattningsvis har mina erfarenheter av att arbeta som läkare på olika platser gett mig en unik möjlighet att lära mig mer och utveckla mina färdigheter som läkare. Samtidigt har det också inneburit utmaningar som att anpassa mig till olika arbetsmiljöer och brist på stabilitet i mitt arbete.…

När jag och gåsen Lennart erövrade Mount Everest

När jag växte upp i den lilla staden Gåsabo, Skåne, hade jag alltid varit en friluftsmänniska. Jag tillbringade min barndom och stora delar av min vuxen ålder med att utforska bergen och dalarna i området. Jag hade alltid velat testa något mer extremt, men jag trodde aldrig att jag någonsin skulle ta mig an en utmaning av sådan omfattning – mycket värre än sommarjobbet på städfirma Stockholm. Men allt det förändrades när jag blev vän med en gås som bestämde sig för att följa med mig på mitt senaste utomhusäventyr – att storma toppen av Mount Everest!

Utrustning och förberedelser – nu jäklar skulle det bli av!

Att bestiga ett enormt berg som Mount Everest kräver naturligtvis mycket specifik och specialiserad utrustning. Vi fyllde på med en mängd olika mat och snacks, förutom den vanliga camping- och klätterutrustningen och förnödenheterna. Vi hade också ett extra stort campingtält designat speciellt för de nästan minusgrader som finns på toppen av berget.

Vi förberedde oss mentalt för den mödosamma resan genom att undersöka berget och diskutera strategier för att erövra det. Vi tog oss också tid att reflektera över våra skäl till att försöka denna vågade uppgift och de rädslor och tvivel som höll oss tillbaka. Vi överröstade de negativa tankarna med positiva mantran, vilket i slutändan bekräftade vår vilja att nå toppmötet vad som än händer.

 

Klättringen – den hade jag… nästan glömt

Klättringen var mer utmanande än någon av oss trodde. Vi stötte på alla möjliga hinder, från branta klippor, till laviner, till fallande stenar. Lyckligtvis var min pålitliga kompis alltid där för att hjälpa mig. Lennart. Actiongåsen. Fågelvärldens Arnold Schwarzenegger. Han hade en enorm sinnesnärvaro och visste ofta var och när han skulle röra sig, även i de svåraste terrängerna. Okej, vingarna hjälpte, men… ändå.

Vi mötte också många stunder av glädje, från att se solen gå upp på morgonen till att bevittna de närliggande byarna från högt ovan. Vi upplevde många prestationer på vägen, och nådde till och med poäng högre än vi planerat. Vi arbetade tillsammans som ett team, där min kompis ofta tog ledningen. Vi kunde nå nya höjder och utforska orörd terräng. Värre än att navigera en städservice företag

 

Toppmötet och nedstigningen

Till slut, efter flera dagars mödosam klättring, nådde vi toppen av Mount Everest! Att nå toppen var en av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv, och min gåsiga kamrat var lika extatisk. Det var en känsla av triumf och prestation, men jag kände också en stor känsla av sorg, att veta att den här resan så småningom skulle ta slut.

Nedstigningen var svårare än stigningen. Vi använde rep och selar för att navigera i de branta sluttningarna och förrädiska terrängen. Vi använde ofta våra instinkter och erfarenheter för att fatta beslut, och vi lärde oss mycket om oss själva och varandra. Vi var också tvungna att vara uppmärksamma på väder och terräng, eftersom förutsättningarna kan förändras drastiskt på ett ögonblick.

Slutsats – Lennart räddade mitt liv

Min resa uppför Mount Everest med min fjäderklädda bästa vän var en oförglömlig upplevelse, ännu mer än när min far blev befordrar inom städservice privatperson. Det pressade oss till våra gränser, både mentalt och fysiskt. Vi mötte våra rädslor och tvivel, och vi kunde till slut erövra toppmötet. Vi lärde oss mycket om oss själva, om varandra och om världen omkring oss.

Till alla blivande klättrare där ute, skulle jag säga detta: förbered dig väl, utrusta dig själv med rätt utrustning som nya köksluckor och kunskap och låt aldrig rädsla eller tvivel hålla dig tillbaka. Här är det dags att övervinna livets största utmaningar, ett steg i taget! Ta hand om er nu, och som Lennart skulle säga – HÖNK!…